Det är det senaste man ryktet som går hos grannarna. Vi bort i ett lungt område med mycket äldre. Vi ska byta lägenhet med ett par i huset mittemot. Vi vill ha större och de vill ha mindre.
Innan jag äns hunnit komma hem ordentligt från sjukan får vi höra från grannen att de hört att vi ska flytta.
Sen är det alltid nån ny som kommer fram när man är ute o försöker någorlunda gå ut med hunden.
-Ja vi hörde att ni ska flytta ? Varför då ? Vi vill ju ha kvar er här.. osv..
Jag blev rätt snabbt trött på alla nyfikna grannar så jag svarade bara ja vi ska bli fler.
Då blev de glada o gick snabbt vidare. Så nu går det rykten om att vi ska bli fler hahaha. Jag är inte gravid än men vi planerar att skaffa barn såsmåningom. När vi är gifta och jag är frisk o stark.

Det roliga är att vi knappt känner några grannar förutom ett par men folk vi aldrig sett kommer fram o ska prata och ja gratulera nu hahaha Folk som kommer fram o frågar om min operation som jag inte äns berättat för någon om.

Tur vi har omtänksamma grannar men det kan bli lite mycket när man vill vara ifred o inte mår så bra. :)

På tal om må bra. Så mår ja fortvarande bara sämre. Har slutat med oxycontinet men istället fått en avtändning som heter duga. (eller hur man säger) Har fått en läkartid på måndag så får vi se vad de säger. Annars får ja vända mig till akuten om det blir värre.

Det blir aldrig bättre det blir bara sämre. Imorse vaknade jag utav en fruktansvärd huvudvärk. Hjärtat rusade och ja kände mig illamående. Kräktes några gånger o va lös i magen. Vinterkräksjukan tänkte jag direkt.
Mamma kom o tog hundarna. Ja visste inte vart ja skulle ta vägen. Ligga gjorde ont. Sitta fick mig kräkas.

Ringde till sjukhuset och de sa att det är överansträngning.
Så det blir vila igen.. Är så trött på vila..

Blä bloggen blir bara tråkigare o tråkigare.. som mitt liv just nu

Jag går just nu hos en psykolog 1 gång i veckan. För o få ventilera lite efter allt jag varit med om.
En grej sa hon till mig igår som jag inte har tänkt på alls.
Jag är en människa som gillar o hjälpa andra, gillar o skänka pengar till de behövande o bara finnas där för andra.
Hon sa att jag måste stanna upp och andas och bara låta andra ge, och bara ta emot. Nu är det min tur att ta. När jag blir frisk kan jag sen ge tillbaka.
Jag har alltid kännt mig som ett besvär för andra när jag varit sjuk och hållt mig undan o ljugit om att ja mår bra.
Jag har valt att stanna hemma och inte åka in till akuten, för jag vill inte ta någon annans plats som mår värre.
Fast mina läkare har sagt att jag måste uppsöka akuten varje gång jag flimmrar så de får in det i journalen.

Min läxa är att ja ska vända på det. Andra människor mår oxå bra utav att hjälpa mig precis lika bra som jag mår när jag hjälper andra. Svårt o ta in men ja försöker :).
Min andra läxa är att inte irritera mig över att det är stökigt. Det är okej o släppa in nån när det är stökigt när man själv är sjuk.
Det är oxå otroligt svårt för mig. Får nästan panik när nån kommer oanmält o det är stökigt hemma.

Ska på nästa samtal om en vecka får se hur ja klarar mina läxor hehe .

Idag känner jag mig lite besviken på mig själv. Trodde jag skulle va "frisk" så här dags. Det har gått en vecka sen Op och ja mår lika dåligt som jag gjorde dagen efter. Fick ställa in vallningen som ja skulle gått på nu på ons :(
Hade sett fram emot det. Men jag är inte körbar lr gåbar än hehe.
Idag hade jag provtagning på sjukhuset o det betyder att ja inte kunde ta min tablett. Så ja kunde köra dit.
Vet inte hur det funkar med sjuktaxi o jag orkar inte hålla på krångla för o ta reda på det heller. Så stackars mamma fick stå ut med en lättirriterad dotter.
Nu har jag fått i mig lite mat o tagit mina tabletter så snart kommer den härliga känslan av att det onda sakta slutar o göra ont.

Sen ska jag bara ta det lungt o se på mina serier (sova) fram till hundarna vill ut igen.

Jag brukar inte vara den som klagar i första taget. Vill helst inte be om hjälp men nu känner jag att ja inte fixar detta mer. M jobbar hela dagarna och jag är ensam med hundarna. Mamma tar morgonpromenaden men sen är ja själv.
Enligt läkaren får jag inte äns dammsuga, men ja bär min egen vikt på en 5 minuters promenad som tar mig 45 minuter i snigelfart. Då är det kanske självklart att hjärtat inte läker som det ska.

Men ja tycker mest om hundarna som inte får sin dagliga aktivitet. I början fann de sig i det men nu börjar de bli lite jobbiga (understimulerade).
Ska bli riktigt skönt med helg nu så M får ta hand om allt. Så jag bara får vila.
Känner mig jätteelak som tänker o känner så. Men jag orkar inte vara superwomen nåt mer. Känner mig liten o rädd, rädd för minsta andetag för att det gör ont, rädd för att äta för det också gör ont.

Har precis varit på promenad med vovvarna. Pepsi har kommit hem :) Mamma var med men hennes energi gjorde så Max började skälla vid hundmöten igen. Så hon fick gå i förväg. O typsikt så mötte vi nog alla hundar i kvarteret.
Nu har jag provat o stoppa i mig en smärtstillande, för ja står inte ut med smärtan mer.
Hoppas hoppas jag slipper o må illa lr bli konstig. Hatar o tappa kontrollen o känna mig konstig.
Vad ja fått veta så är de tabletterna ja fått Oxycontin väldigt beroendeframkallande. Så jag ska bara ta om jag MÅSTE ta. Vill inte bli beroende av nåt skit.

Jag gillar inte tabletter och det vet min läkare. Vet inte hur många tabletter för hjärtat jag skulle behövt o äta egentligen men ja slipper det pga att ja är så emot piller. (Sen får ja alla biverkningar med).

Fick veta på Us att jag har en gen som är ganska vanlig. O den genen lr vad det är gör att man blir extra känslig för olika substanser. O det vet jag ju redan eftersom min warandos är så låg. Jag blir full på ett glas cider hehe
Så nu vet jag vad det beror på iaf :)

Nu blir det sova. Hundarna sover redan.

Nu är jag äntligen hemma hos mamma. O det första jag gör är o lägger mig i sängen och upp kommer 2 underbara hundar som kommer o lägger sig bredvid. Luktar på stickhålen och lägger sedan huvudet på mitt hjärta. Nu sover de och jag med snart.

Operationen blev tillslut lyckad även om det var det hemskaste jag någonsin upplevt(värre än kamera undersökningen). Men vill inte skriva om det här.Ni får gärna fråga mig när vi ses.

Jag har extremt ont i min ljumske eftersom de höll på i så många timmar. Så jag uppskattar all hjälp med hundpromenader :) Det blir nog nån veckas understimulering för hundarna, men det tar vi igen senare.

Nu är vi hemma efter allt idag. Det första vi gjorde när vi åkte från sjukhuset var att stanna på nåt Roadhouse o äta.
Jag var vrååålhungrig och extremt groggig. :)

Vi kom till sjukan kl 11 och jag var fastande från dagen innan. Vi blev intagna kl 11.20 och då bråka de med mig om sticket i armen. (Hatar det) Tillslut fick de dit det och jag blev svimfärdig. Fick ligga o vila lite. Nästa tid till CT hade vi kl 13. Magen började kurra ganska skapligt och än fick jag inte äta. Efter CT-röntgen kom vi tillbaka till avdelningen o fick vänta på nästa tid kl 14. Då kom sköterskan med VÄRSTA goda frukosten till M. Snacka om orättvist!!!

Kl 14 ja då satt jag och grät av rädsla. Gjorde ett ultraljud och sen var det dags :(
Jag var okontaktbar ville inte göra den hemska TEE undersökningen (kamera ner i hjärtat genom halsen).
Men sköterksan förklarade och när doktorn kom så var han sååå underbart snäll att jag fick en massa lugnande innan. SOm jag minns det så hulkade jag rätt mkt och det var riktigt obehagligt. Men som M förklara att jag låg blixt stilla och hulkade bara i perioder och annars andades jag på. Jag hade fått lungnande 2 gånger till under undersökningen. Så när de var klara (Minns inte hur jag fick på mig kläderna) så fick M bära mig till rullstolen. Sen sov jag en halvtimme och sen fejkade jag att jag var pigg för jag ville hem.

Blev hemsläppt men M fick order om att INTE ge mig mat före kl 16.15 Iof var det bara 1h kvar :)
Minns knappt hur vi tog oss till bilen. M fick bära mig halvvägs.

Sen när klockan var dags vräkte jag i mig Fisk o kallsås som var sååååå gott.


O där satt jag, fick inte äns dricka vatten...

Jag kände på mig detta redan imorse. Som vanligt när jag gör något så offrar jag den dagen då jag vet att ja kommer flimmra senare. Oftast tycker jag att det är värt det innan. Men när ja väl sitter där o flimmrar så kanske man skulle tänkt om.
FAst idag var det VÄRT det :) För denna dag har fått mig o må så bra och glömma allt hemska som ska hända.
Visst jag mår skit nu men jag mår hellre såhär med humöret på topp än att gå hemma o vara nervös bli svimfärdig o dålig i magen.


Hittade en förmaksflimmer symbol.
Bild lånad från google

ÅÅ nu sitter jag äntligen hemma och gosar in mig bland mina 2 älsklingar som luktar på alla onda ställen och pussar och tröstar. Underbara hundar! Som jag saknat dem.

Det blev ett akut besök igår och efter 2 timmar väntetid kom de på att det kanske var bråttom och ja hamnade prio 1 på deras listor. Fick ta massa vidriga prover och sen röntga hjärnan. Sen lades ja in på strokeavelningen.
Kunde inte sova för dem kom in stup i kvarten o gjorde en massa tester. Dagen efter (Imorse) kom doktorn o sa att ja fått en sk TIA ett förstadie till stroke. Att proppen löser upp sig själv. Men att ja fortvarande kan ha konstigt tal och skulle få hjälp med det på vc. O sen var jag rätt deprimerad oxå. (konstigt då..) Så ja ska ÄNTLIGEN få prata med en psykolog. Han ville sätta in mig på några lyckopiller men ja sa ifrån. Det räcker med tabletter nu! Jag är inte deprimerad för jag hatar mitt liv. JAg är depromenad pga situationen i.o.m att dem gjorde fel, som gjort mig så orolig.

Nu har jag gkömt vad ja skulle skriva med återkommer om ja kommer ihåg det :)

Mår bättre iaf o det är skönt o få va hemma igen. Det känns så overkligt alltihop. Trodde inte detta kunde hända.

I tisdags var jag hos tandläkaren och gjorde en rotfyllning. Det gjorde as ont och resulterade i att jag inte kunde äta och knappt dricka den dagen. Igår kunde jag få i mig dricka iaf. Sen åkte jag till Norrtälje och hälsade på Max halvsyskon som blivit 5 veckor. Bilder kommer sen.

Idag var jag på Ak mottagningen och de var inte speciellt glada. Tack vare tanden åt jag ibumetin (förbjudet med waran) O nu har jag fått kåvepening (inte heller bra med waran) Sen åt jag inte alls på 2 dagar (blodvärdna påverkas kraftigt,man ska äta varannan timme helst. ) Så mina värden blev livshotande som hon sa.
Fick några sprutor och nu ska jag inte äta waran på några dagar.

Jag har ju mått dåligt och flimmrat lite mer men inget jag direkt tänkt på. Tror att man ställer in kroppen att man ignorerar smärtor och när man är dålig för att man blivit så van vid det. Man tänker inte oj detta kan vara farligt man tänker oftast äch jag brukar ju ha ont och är ju alltid trött, det är nog det gamla vanliga.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan o se på lite serier jag laddat hem.

Idag var det dags för Ak mottagningen. Det kändes sådär. Hon sa att det var nästan exakt ett år sen jag var där sist.
Proverna var lite för låga men det beror nog på att jag börjat med alger eller greens som det heter.
Men nu har vi ställt in medicinen efter det så nu får jag inte sluta för då blir värdena för höga istället, och det är mycket sämre än för låga.

Sen fick jag även en såndär bricka man ska ha på sig.
De har utökat sortimentet och jag fick välja mellan guldplaterad, vit i plast eller silver. Valde silver för den var faktist fin jämfört med de andra. Så har de gjort den lite tjockare och lite tyngre. Lite mer ungdomlig. Så nu kan jag faktiskt tänka mig att ha på mig den :)


Bild tagen med mobilen.

Jahopp nu är man insatt på waran igen eller råttgift som det egentligen är. Tycker inte alls om det och har fått råd att ställa krav om att få byta till nåt annat. Men mina läkare skiter i allt och jag får ändå inte tag i nån så det känns bara jobbigt o hålla på jaga de för det har jag faktiskt ingen eneri till. Det blir att jag stänger av och skiter i allt.

Mitt humör reflekteras på Max, han har börjat bli jobbig igen. Skäller på hundar och lyssnar mindre. Jag tror han känner att han måste ta hand om mig. Vilket jag inte vill att han ska känna.

Hela dagen idag känner jag mig svimfärdig och konstig. Orkar inte äns städa hemma fast ja sagt till mig själv nästan varje dag att ja måste städa.
Hoppas det går över snart!

Det blir ingen operation nu på måndag. De har missat att sätta in mig på waran. Man måste stått på waran i minst 6 veckor med goda blodvärden. Så nu är operationen framflyttad till siste oktober.
Skönt men ändå besviken. Nu hade jag ju ställt in mig på måndag och oroat mig i onödan.
Hade faktiskt varit skönt o fått det gjort. O nu måste jag vänta ännu längre med jobb och sånt :(

Ändå blir ja lite rädd för varje gång sjukvården klantar sig (inte första gången) så tappar jag mer o mer förtroende för dem. O nu ska jag låta de gräva i mitt hjärta... Tänk om de gör en miss där oxå? Om de klantar sig så stort som det här, fast jag ringt o tjatat på de angånde detta... Får mig vilja skita i att operea mig.
Känner ingen trygghet alls faktiskt..

Idag när jag skickade Max för o hämta posten så kom han med ett tjock brev. Förstod direkt att det var operationstid. För i de ligger tvättsvampar man ska tvätta sig med innan man åker.
Kan ju säga att ja har skaplig ångest. Det är 3 gången men det känns lika nervöst för det. Speciellt den där JÄVLA äckliga TEE undersökningen. Och det värsta är att den är om 1 vecka :S... Va fan hinner ju knappt andas..

Håller nu på att försöka få tag i någon eftersom man måste stått på waran minst 2 veckor innan op, och det har jag inte gjort.. Jag har tidigare ringt och frågat om ja ska det, men de har bara sagt att min läkare hör av sig om det blir aktuellt.. Vilket han/hon inte gjort..
Ak mottagningen och kardiologen är stängda tills på måndag.
Har i sista sek ringt till vc för o se om de kan hjälpa mig. Jag har ju waran hemma, men det är inget jag vågar ta på egen hand.

USch Usch nu ska ja städa för o få mig sj på andra tankar..



PS. hatar denna katergori

Kom precis hem från jobbet o såg att ja fått brev från landstinget. Kuveret kändes tjockt så ja misstänkte det ja inte ville. O precis just det var det, en ny tid till en 3je operation ;( .

Jag vet att det antagligen blir den sista för det har blivit bättre o bättre efter varje op. Men ja vill inte gå igenom allting igen. Alla sjukhusbesök o waran o slangen i halsen :(( Just nu har ja bara väldigt svårt att se något positivt i det hela.

Vill bara vara som alla andra o jobba o va frisk :(


HAtar denna katergori o trodde att ja inte skulle behöva skriva här mer..

..Det känns svårt just nu.. Försöka vara glad och social när man egentligen bara vill ligga o sova o gråta..
Jag hatar mitt flimmer som står o flåsar mig i nacken.. Att behöva tänka på framtiden, ovissheten om när det kommer, vad ja kan och inte kan göra.. Varför kan ja bara inte få ett normalt friskt liv ? Visst det finns flera andra som har det värre men just nu orkar jag inte tänka så. Går tillbaka till jobbet på tors för o slippa tänka.. Hatar att tänka just nu..

Bild tagen från google.

Oturen känns som en förbannelse. Har glömt att berätta att jag flimmrat i några nätter när jag jobbat.
Det blev bra över helgen men idag började det redan på jobbet och håller fortvarande på. Samtidigt som ja ligger med tjocktröjor under duntäcket och en varm dator i knät så fryser jag ihjäl..
Satte mig i solen en stund men frös ändå.. Har tyvärr ingen temp för den har hundarna haft i rumpan vill inte stoppa den i munnen direkt haha :)

Imorgon får vi tillbax bilen iaf. Det var ett givar fel ?  Som tydligen kunde hänt om 20 år eller om 1 dag så det var inget allvarligt fel iaf. Hoppas denna j'vla  otur släpper nån dag så jag kan få va frisk och slippa att det ska hända en massa onödigt hela tiden..



Hatar denna katergori förresten ..

Fick hem ett tumekg idag. Ett sånt man tar med tummarna och sedan ringer in till lio o skickar in det varje dag per telefon. Men den var trasig + att det saknades kontaktvätskor. Den som skickade den måste varit full eller något..
Nu måste ja skicka tillbaka den och vänta på en ny. Det blir efter helgen antagligen.

Nu håller jag på att laga mat. Tänkte lägga in lite bilder sen om jag orkar.. På gravyrmaskinerna på jobbet som jag har lärt mig. Graverade på en ring och en bricka.

Idag fick jag hem mitt stetoskop. Inte så jättebra men det hade ja inte räknat med för 130kr :) Man hör iaf hjärtslagen och det skumma är att mitt hjärta slår fortare än hundarnas. Deras slår fint o i samma takt. Mitt slår jättefort o hoppar över nåt enstaka slag ibland. Men idag känner jag mig bra i hjärtat.

Men man tycker ju att det borde slå mkt långsammare..
Men nu kan jag iaf föra dagbok med mina hjärtslag o sen gå till en läkare.

Idag har jag 100 slag/min