Vill tacka alla för era fina ord! Det betyder mycket! <3

När jag blev som mest dålig orkade jag inte äns bry mig om hundarna. Jag tänkte och jag hade dåligt samvete. Men jag orkade inte äns klappa de. Tur att ja hade mina nära o kära som hjälpte mig. Men det jag är mest stolt över, är att killarna blev så självständiga. De tog hand om varandra. Det syntes verkligen hur de tydde sig till varandra.
De höll sig nära runt mig hela tiden men lät mig vara ifred. Skönt för när jag blir dålig brukar de oftast bli osäkra och söka kontakt hos mig. Vilket är mysigt men inte när man inte kan andas och vill ha utrymme..

De har aldrig riktigt velat sova bredvid varandra längre stunder och Pepsi tyckte oftast Max var lite jobbig o stor. Men inte nu längre. Nu sover de ihop. Pepsi gick t om in till Max bur o la sig.
Så härligt att de har varandra som stöd!


Foto: Isabell Fjällrot